Jag satt med en polare och snackade om vilka hojar som var den roligaste vi kört. Jag kom fram till att det var minst två stycken, lite beroende på var i livet det var den provkörts. Den ena var solklart min allra första 125:a; en Suzuki T125S -71. I modern tid är det möjligt att Morini Corsaro 1200 är den som gett mig mest smil per kilometer.
Vilken är din? ...och varför?
/Henning!
Min nuvarande VFR. Att köra den är att som att sätta på sig ett par väl ingångna skor(...). Allt funkar som det ska och förväntas av den. Min XL600R är jag förvånad varje gång den startar som den ska.
Fast, om man tänker efter lite... Totalt sett är bredaste smilet nog varje gång XL:en startar på första kicken på morgonarna under vintern i minusgrader. 8-D
Kolla mina kommentarer på http://www.sporthoj.com/garage/?adrian_vg på den gröna viffern resp XL600:an. 8-)
Ja, Adrian, din XL600R har högt glädjeindex! :)
/Henning!
Jag har ju inte provkört så mycket motorcyklar i mina dagar, men är väldigt nöjd med de två italienska hingstarna i garaget.
En liten ettrig tvåtaktare (Aprilia RS250) som går som ett skott på banan och så RSV1000 som låter fördjävla gott och är en precis lagom cykel.
Japp, älskar att hata Edwin, eller om det var tvärtom. ;-)
En gammal GPZ 900 R väldigt underhållande vid en testkörning. Den hade just kommit in till den lokala butiken och såg redigt rattig ut. Nyfikenheten tog överhanden och jag skulle ut på en liten tur. Vi fixar och dolar ett tag för att se om den kunde starta, nja var det direkta svaret från hojen som nog inte varit vaken på ett decenium. Efter lite övertalning så gick den med på att gå igång. Mina förväntningar var kanske inte på topp just då men har man grejat ett tag så vill man ju ändå prova även om det aldrig var tal om att något köp skulle bli av. Så jag hoppar upp glad i hågen och brummar iväg lite försiktigt. Motorn jobbar fint vid det här laget och inga missljud som störde. Svänger ut på landsvägen och ger gas. Hojen sticker som ett spjut. Jag håller i med en leende och troligen ytterst förvånad uppsyn. Drar genom växlarna, och hojen ger ett helt annat gensvar än den VZ 800 som jag tuffat till butiken med. Aldrig mer custom tänkte jag för mig själv. Ser avtagsvägen som jag tänker ta, kopplar ur och börjar bromsa... hmm... avtagsvägen försvinner snabbt bakom mig. Visst lite för fort gick det nog, men inte så extremt. Inser att det härmed att kolla bromsar var nog inte något de hunnit kolla på det heller, och att göra de här säkerhetsstegen man trummas i under utbildningen är inte så dumt det heller. Får tillslut hejd på hojen och puttrar väldigt långsamt tillbaka till butiken.
Kanske inte en helt perfekt tur på mer än ett sätt men i efterhand tänker man tillbaka på den där turen med skräckblandad förtjusning.
Kombinationen av nyfikenhet, en del jobb, låga förväntningar, överraskningar, förtjusning, lätt panik gör nog den hojen till den hoj jag skrattat mest åt/med per körd kilometer.
Skriv ny kommentar
Sök
Undersökning
Följ Motorvärlden på Facebook
Twittrat på MCNytt
Roligaste vet jag inte, men en av de trevligaste jag har haft är nog Yamaha XJR 1300.
Kanonskön att åka långt på och kvick så det räckte för mig i allafall.
Ångrar att jag sålde den.