Avgasrörens viktighet

I dag brinner jag inte för någon särskild motorcykelmodell men innan jag själv ens var i närheten av något körkort ritade jag ofta hojar. Det viktigaste dåförtiden var att mina tecknade alster hade massor av rykande avgasrör. För ju fler avgasrör - desto snabbare hoj - det visste ju alla.

Mitt självklara val när jag bläddrade i hojtidningarna på den tiden var därför Benelli 750 Sei. Den hade precis så många avgasrör som en motorcykel krävde.
Det var också viktigt att den hade lika många på var sida. Ordning måste det vara. Till min fasa fanns det hojar med ojämnt antal rör... som Hennings nyss nämnda NS400 med tre felspridda pipor. Det hade aldrig funkat hos mig...

När jag sen blev lite äldre och kom upp i 125:a-åldern var det viktigare med grova rör. Varenda 125:a hade ju små löjliga putrör där tvåtaktspluttret knappt kom ut. (Steget till tung hoj var därmed viktigt ur fler aspekter.)
Hur som helst, en dag skruvade jag bort den fjuttiga slutburken helt och till min besvikelse gick hojen sämre - fast den lät bättre. Någon gång i begynnelsen hade jag alltså blivit lurad!
Bitterheten över detta slutade med att jag aldrig mer skulle ha några som helst favoritmodeller att brinna för. I vuxen ålder har jag alltid varit ytterst otrogen i mina hojval så märkes- och modellfanatism är inte riktigt min grej.

Henning, vad ser du i spåkulan? Vad kör vi om 10-15 år?