Surströmming i packväskan

Henning undrade vad som varit min dyraste läropeng vad gäller motorcykelgrejor. Ämnet är känsligt, men överst på listan hamnar helt klart min dumhet när jag efter flera mils körning öppnade en surströmmingsburk som åkt med i packväskan. Jag befann mig i Sveriges björnrikaste område i Jämtland och tanken var att locka björnar genom att luta en stor gren med surströmming och lite härskna köttstycken mot hojen. Hmm

På den tiden var jag frilansreporter på denna tidning och ville fånga björnar på samma bild som min egen hoj... det fanns inga gränser i jakten på scoop. 
Hur som helst, efter att ha skakats runt i packväskan några mil längs en skumpig grusväg var det dags att öppna härligheten. Övertrycket i burken var enormt blev jag varse. Surströmmingsspadet duschades inte bara i ansiktet och den förvånade munnen utan också över dyra mc-jackan och mc-byxorna.
Efter en arg ramsa infann sig björnfrossan... vad händer om nallarna känner lukten NU? Kan jag övertala dem om att jag inte smakar som jag doftar?

Jag var rätt snabbt nere i ett närbeläget vattendrag, iklädd hela mc-stället och en flaska YES diskmedel från stugan (där jag senare bevakade min björnfälla med kameran på stativ). Inga björnar behagade visa sig alls.

Nog om det förflutna. Äntligen skingrar sig vinterkänslan och vi kan börja leva i nuet igen tack vare en viss mc-mässa. Resten av veckan är det Göteborg som gäller. Hoppas vi ses där!