Vintern med sin snö når tillslut även Stockholm och med det naturligtvis även stockholmstrafiken. Det är helt utan att jag blir imponerad jag ser hur folk hanterar sina fordon i halkan. Ingen sänkt fart, ingen ökad försikt och framförallt total brist på hänsyn.

De som skall gå över en gata vet att de har rätt och kliver bara rätt ut som de gjorde i somras, bilarna stannar ju. Jovisst, om de hinner. Fattar inte folk att det gör ont att ha rätt ibland?

I förrgår körde jag hem med hojen och på en sjuttiosträcka håller jag cirka 60, med crossdäckad motorcykel, för att det är så förbaskat halt. Ikapp kommer en SL-buss och lägger sig, jag skämtar inte,m två meter bakom! Jag fotar lätt på bromspedalen för att med bromsljuset be om lite utrymme bakåt. Inte brydde sig busschaffisen om det. Avståndet minskade till en meter och jag sänkte hastigheten lite för att skaffa mig det avstånd i tid jag kunde bakåt. Men inte reagerade busschaffisen på det. Den som undrar varför jag inte körde åt sidan ska veta att jag körde längst till höger i högerfil och hade räcke invid knäet...
Det gick inte.
Rörde jag gasen så reagerade hojen med att bli instabil och fotade jag ner på bakbromsen började ABS:en klippa. Snorhalt.
Hade jag vurpat hade jag varit Fonuskund direkt.

Efter att jag sänkt till 40 kilometer i timmen med bussen mindre än två meter bakaom började han äntligen på en omkörning, men tro inte att han bytte fil för omkörningen! Nej, halva bussen kvar i min fil och en sur blick var vad jag fick.

Händelsen är anmäld till SL. Känner du den som körde 628C vid Naturhistoriska mot Mörby i måndags vid 17-tiden kan du be denne ringa mig...

Manfred och jag har inte lärt oss systemet med hur de italienska butikerna har öppet.
Vi har sökt igenom hela vår stadsdel efter en butik som kan sälja oss de saker vi önskar. Jag vill ha mineralvatten, det köper jag alltid lokalt när jag är ute i världen för att finna det godaste. Lika så gör jag med dentalprodukter så jag vet vem som har den bästa och godaste tandkrämen.

Vi letar staden runt och allt är stängt, inte öppet eller något där emellan. Jo, en hade öppet men där fick jag inte handla med kort för under 20 Euro. Bankomaten accepterade inte mitt kort så det gick åt skogen. Uppgivna och utan de önskade produkterna vandrar vi fotömma hem för att snika till mig en tandborste i lobbyn på hotellet. Det var inga problem. De hade till och med San Pellegrino mineralvatten för 7,5 euro flaskan. Det fick vara.

I morse när Manfred fick för sig att hänga ut genom sitt fönster såg han en tant knalla med kundvagn. Märkligt, tänkte Manfred, hur långt har inte tanten släpat på den... Så slog det honom. Ja, ni gissar rätt! Baksidan på hotellet är ett köpcentrum som får vilket Coop Forum som helst att blekna. Snacka om att gå över ån efter mineralvatten...

Italien är ett lite udda land. Vi finner inte alltid den struktur och ordning vi millimeteranpassade svenskar är vana vid. Inte bara det, italienarna är ganska innovativa, både som mode-, mat-, industri- och reservdelsskapare.

Denna kille kraschade sin skoter, utbrast "Guarda e rotto!" och kutade upp i köket efter en kvartsmeter aluminiumfolie. Med endast knytnäven som form lyckades han framställa denna högteknologiska och ljusbildsoptimala reflektor.

Vi står häpna av beundran.

MC-Nytt har givetvis, precis som i Kalifornien [Se tidigare blogginlägg: http://www.mcnytt.se/content/index.php?id=844 ] skaffat oss en lokal filial till det luftkonditionerade kontoret på Ynglingagatan i Stockholm. Manfreds rum tjänar som redaktions- och arbetsrum medan mitt eget mest är mitt eget krypin för när jag lessnat på Manfred och hans humor. En oas där jag i lugn och ro kan skicka SMS och mail till kära vänner därhemma.

Visst erbjuder EICMA-mässan ett pressrum där vi kan sitta och jobba om vi önskar beskriva alla nyheter utan å, ä och ö. Men detta undviks helst med tanke på att vi hellre skriver om nyheter i vårt eget språks fulla blom istället för den prickfrihet som utländska tangentbord har att erbjuda...

Nu har vi skrivit klart dagens och gårdagens nyheter och skall åter till mässan för att kika om vi missat något.

Vi får väl se om tåget tar oss åt rätt håll eller inte, annars blir det sightseeing på den italienska landsbygden. Men det är klart, det är inte det sämsta...

Tredje dagen i Milano. Mässan drar till sig allt fler människor och vi vet att det under slutet av veckan kommer att bli så fullt av människor så att man behöver propellerfett för att kunna tränga sig genom människohavet. Alla balla hojar har presenterats nu. Skynken har fallit, överentusiastiska talare har visat statistik över hur bra det går jämfört med för alla andra och fotfolket från världspressen har sagt "ooooooooohhh" och "wooooowww" över prototyper från en till sex cylindrar.
Vi har nu lämnat papperstidningen till tryckeriet och har under mässans andra dag koncentrerat oss på att leta efter balla prylar. Vi hittade en hel del i de sju mässhallarna. Imorgon blir vår sista dag bland hojarna och det är vi faktiskt glada över. Varken Henning eller jag har nämligen särskilt sköna skor. Klantigt? Ja, kanske det… men man lär sig förhoppningsvis av sina misstag. Att vi inte kan italienska kanske inte är något direkt misstag men definitivt ett handikapp i vardagstrafiken då vi hela tiden lyckas bli hänvisade åt fel håll eller får prata med fel personer. Det gör att man får lite annan syn på hur det kan vara att vara invandrare i ett annat land.
Just nu har vi uppdaterat webben. Henning börjar bli lite kvällstrött och jobbar med vår Facebooksida… Det kommer att kännas som ett rejält dagsarbete när vi loggar ur för dagen.

Idag anlände jag och Manfred till Italien. Vi är i Milano för att kika på och rapportera ifrån Eicma-mässan.

Flyget var rena MC-expressen med mesta bara branschfolk på väg till samma mål som vi.



Vi irrade runt i ett helt tomt mässkomplex för att gå på Ducatis presskonferens och trodde först vi gått fel men inte då. Saker är bara lite annorlunda i Italien. Efter pressvisningen, där nya Multistrada presenterades, åt vi en middag med Magnus Johansson på Bike och snubblade ihop med bland andra Kenth Öhlin från Öhlins.



För yttermera visso kan vi redogöra för vad Manfred anser om mitt lokalsinne. Hitta rätt är jag tydligen så dålig på att jag, allt enligt Manfred, inte skulle kunna hitta ut ur ett öppet utedass om det var så...

Idag var jag, Manfred och Riksettans Jörgen Persson på lunch. Vi åkte till stadens schystaste grill. Brunos på Nybrogatan. De serverar leberkäs, en tysk matspecialitet som påminner om falukorv fast grillad och i bröd. Den serverades som sagt i bröd tillsammans med sås och surkål. En upplevelse!

Manfred fegade och åt en ... zigeunerwurst. En typ av tysk korv lite starkade än bratwurst. Den var sådär. Leberkäs regerar!

Idag har det varit ett rätt så lugnt tempo här på redaktionen. Tiden
fördrevs med lite pillande på webben och övervakning av Hondas officiella
utannonsering av VFR1200F. Efter lunch tittade Gandalf in. Timmy, som han
egentligen heter, har själv tidigare praktiserat på MC-nytt. Det blev
vardagligt stillasittande och en massa trolleritricks från hans sida!

Imorgon är det redan fredag. Det är otroligt hur snabbt veckan har
fortskridit i jämförelse med en vanlig skolvecka. Att dela arbetstider-
och uppgifter (nästan i alla fall) med de andra här på redax har varit en
väldigt givande erfarenhet så här långt. Att få en insyn i hur det
fungerar på en riktig tidningsredaktion är verkligen skit kul!

Vår praktikant Erik sitter nu första dagen på redaktionen och tar tag i den eftersatta webben. Resultatet av hans arbete kommer kanske inte synas dag ett men väl efterhand.

Vi välkomnar verkligen både Erik och hans arbete. Lite nya webbartikar kommer upp samt en del annat kul.

När kameran kom upp i nyllet på honom kunde han inte sluta att le. Se bilden bara...

Ett litet Youtubeklipp så här på fredagen?

Ja, det var allt... :)

Jag lyckades idag på grund av att jag rörde mig oförsiktigt stöta till och välta Manfreds KTM 990 SMT! Med ett brak gick den omkull och där stod jag som den bortgjorda redaktör jag är.

Hojen har inte rullat en meter men Manfred tog det med ro. Jag kommer inte behöva betala självrisk eller någonting sånt, bara jag lovar att inte välta den igen.

Manfred fick hem sin nya Uvex-kruka ifrån Linda "Flickan" Tolind som lagt på en riktigt frän lack på hans hjälm.

Som vanligt har Flickan fria händer att göra något snyggt och änn en gång har hon gjort en kund glad! Se bara hur lysande lycklig Manfred blev när han såg sin hjälm. Jublet blev snart en tyst beundran.

Hon är grym, Linda...

Vi slog en koll på Google och fann att det tydligen är så att sökmotorn har smak för hojtidningar.

Här är ett av resultaten vi fick!

Idag tappade Henning humöret igen! Oljud och oväsen är nåt Henning bara inte tål och klarar av.

På andra sidan redaktionsväggen jobbar ett par hantverkare, sånna Henning kallar "så kallade yrkesmän". Efter en stunds slipande och hamrande i väggen fick Henning nog av att bli störd i sitt jobb av deras jobb och slet ur sitt tangentbord och gick med barska steg iväg och störde hantverkarna med sitt jobb.

Henning har något i grunden emot hantverkare. De stör honom i sömnen menar han. Kan det var så att han sover på jobbet tro?

Huga så illa vi skött bloggandet! Dags att ta i med nya nypor och börja få fason på den här bloggen!

Vi går inte in på några bortförklaringar eller ursäkter utan tjongar genast på med blogginlläggen!

Idag tog Manfred KTM:en till lunchen. Trots att det är en ganska lätt motorcykel var den bökig att få in i hissen och ut igen.

Sällan har en motorcykel väckt så mycket uppmärksamhet inne i kön på en lunchrestaurang som Nian på Ynglingagatan i Stockholm. Å andra sidan kanske normalt folk lämnar hojen utanför. Kanske Manfred var rädd för att det skulle regna på hans nya fina hoj?

I helgen var jag i Säfsen och gasade offroad-äventyr.
Att med mina korta ben sladda runt i halkig lera utan att ha chans att sätta ner foten där det behövdes gjorde det hela till en smutsig utmaning. En KTM 990 Adventure i händerna på mig som är kortbent gjorde att gasrullen var min ende vän i skogen och på ler- och grusvägarna. Jag fick gasa mig ur alla, då menar jag alla, situationer. Det höll och jag lyckades inte ens välta en enda gång.

Jag längtar redan till nästa SM i lerglopp*!
* = Adventure days i Säfsen!

Igår befann jag mig i Malmö tillsammans med Annelie från marknadsavdelningen för att prata om vårt event "Guldbågen" som går av stapeln i samband med MC-Dagarna i Västervik. Det är ju oförskämt smidigt att flyga ner på mindre en timme och kunna komma hem samma dag.
Först träffade vi BikeLine och trevliga killarna Janne och Mats. Sedan åkte vi vidare till Gibson för att inta ett lass med våfflor i deras nyöppnade våffelcafé -mums och tack så hjärtligt!


Vi kunde även konstatera att Skåne verkligen är platt som en våffla när vi satt högt upp i planet och blickade ut över landet.
Tack för titten Malmö!

Igår pratade vi om positivt tänkande och att man kan ändra på mycket genom att tänka just positivt.
Jag bestämde mig för att öva på att ta fram nåt i varje situation som gör mig gladare...
Så när jag kvart i sex i morse småhuttrandes gick till bussen tänkte jag att det var rätt fint med träden som börjar vara gröna å bulliga mot blå himmel.
Lite somrigt trots den isiga vinden.
Och när skatjävlarna inte gapade så mycket så lät björkarna jättefint i vinden, lite som rinnande vatten med sina löv…
Förbannade pollen!

Jag träffade en kompis på bussen. Det var kul! Resan går mycket fortare då. Sen småsprang jag från Odenplan för att inte frysa ihjäl och när jag kom till parkeringsutfarten vid jobbet hann jag precis smita förbi innan en himla lastbil körde ut och blockerade hela Ynglingagatan.
Sparade säkert in tre minuter!

Ja ja... jag övar vidare...

Eftersom hela förlaget blivit mobila tillkommer det små leksaker som handsfree. Manfred som är en modern karl kan inte slita sig från sin blå-blinkande, sladdlösa handsfree. Han är mycket nöjd med det senaste tillskottet och sitter likt vi andra med en propp i örat hela dagarna.
Man ser ju oerhört viktig ut helt enkelt.

Ring honom vetja så blir han glad!

Vi fick upp vårt gamla arkiv som bestod av en drös med CD-skivor. Dessa ska sorteras på ett bra sätt och förpackas snyggt.
Undertecknad och layouterskan begav oss därför till möbelvaruhuset och införskaffade lite pinaler till kontoret.
Eftersom det är måndag idag så mjukstartade Helena med att bygga ihop alla lådor. Hon är snart nyexaminerad gör-det-självare!

Alldeles tomt och öde är det här på redax idag.
Pojkarna kör och fotar testet till numer 6 och Jannica jobbar hemma...
Ensam är jag.
Bara utstirrad av nummer 5 som sitter alldeles klar på väggen och Chefens projekt "sortera gamla CD-skivor" utan att kunna göra nåt.
Men imorrn! Då ska jag och Jannica ta en tur till IKEA och handla CD-förvaring!
Oj så skoj!

Vi fick höra att Honda släpper en nyhet ikväll:
"Ikväll kl. 18.00 släpper Honda information om en ny modell. Håll ögonen öppna! En stor liten nyhet eller tvärt om…"

Så, min snabbanalys var att det kommer bli en nylansering av Monkey, Daxen eller C-serien (även kallad Cub) och utmanade Manfred i att min analys är så rätt att jag bjuder honom på lunch om jag har fel.

-Men, svarade Manfred, med vad ska jag sätt emot?
-Vad du vill. Allt över 125 kubik och du vinner.

Vi får väl se klockan arton.

Min analys bygger på att Honda vill komma in med en ny storsäljare och att man då väljer att väcka en gammal storsäljare varenda kotte kommer att ha råd med. Att det skulle vara NX250 eller XR250 för att slåss mot Kawas Ninja 250 och KLX250 känns inte troligt. Något återuppväckt blir det - och det kommer inte vara en hoj med massor av kubik.

[860]Så! Då var det avklarat!
Fantastiskt roligt om än lite väl gungigt var det.
Vi träffade massor av trevliga människor och fick massor gjort.
Utom att sova.
Jannica vann med tre timmars skönhetssömn mot mina en och en halv...
Typiskt!
Dessutom förlorade vi en timme eftersom vi trodde att vi skulle gå på finsk tid.
Det skulle vi inte.
Typiskt!
Så vi var väl inte så snygga, men väldigt glada när besökarna stormade in en timme senare. Tiden sprang iväg och vips var det dags att packa ihop och gå iland. Åkte förbi jobbet och lastade av och sen vidare hem till sambos, barn och varma bad.
Imorrn drar vi vinnarna av tävlingen. Glöm inte att surfa in och kolla om du har vunnit! Passa samtidigt på och kolla på bilderna i galleriet!
Ses vi inte förr, så ses vi nog på nästa års upplaga av Hoj-X!

Vi begav oss med tungt artilleri i form av packväskor iväg till Siljaterminalen och årets Hoj-X.

Efter uppackning i konferenslokalen tillsammans med övriga utställare strömmade besökare till mellan 20-22.


När lokalen hade stängt var det dags att avnjuta middagen i bufféform klockan 22.30. Av någon anledning åt vi raskt eftersom efterättsbordet skrek efter våra magar!
Till bords fick vi trevligt sällskap av Karsten från B&B i Dannevirke och Micke från Event-mc. Sedan gungade vi vidare på böljan den blå...

Idag är vi klart den kallaste MC-redaktionen i Sverige! Verkligen!

Fjärrvärmeledningen här i kvarteret har sprunkit i läck och medan den läckan lagas stängs all värmetillförsel av till huset. Av någon anledning är det penthouse vi på MC-Nytt inrymms i husets allra kallaste plats.

Att Manfred och Helena står i jackor och jobbar är alltså ingen slump. Det är ruggigt kallt här inne. Det var nästan så att vi gick ut och värmde oss lite under lunchen. Ute kändes i alla fall att våren har, om inte börjat nalkas, så åtminstone satt sikte på vår vinterkulna huvudstad. Snart är våren här, jag bara vet det.

För egen del kan jag briljera med att jag tyckte våren var så pass här att jag körde hoj i norra förorterna i tre timmar bara för att det var roligt. Visserligen på en offroad (DR350S) men det räknas väl?

Plötsligt(?) slog snön till mitt i vintern... Nåja, första tredjedelen av mars kanske inte är att kalla midvinter men åtminstone när jag var i ålder att åka pulka var mars en månad som brukade erbjuda gott före i backarna. Nu för tiden verkar det mest vara så att folk blir sura och arga över naturens egna vilja illa anpassat efter moden, folks viljor och deras hopp om en snar solbränna. Elaka vinterväder.

Imorse tog jag som vanligt hojen till jobbet. Vinterhojar brukar vara små snälla offroadare, oftast min Suzuki DR350, men denna morgon var det en Kawasaki KLX250.

På vägen in till stan glider bilar med fullt arbetande ABS runt om kring på båda sidor, ett knister-knaster-ljud och orangefärgat blinkersglas pryder den slaskkrönta blankisen. Inte mitt blinkersglas. Så då vet vi att två ihopstötta bilar betyder kö. Vi vet också vad kö betyder för oss motorcyklister. Praktiskt taget ingenting.

När jag kommer till jobbet inser jag att jag är först bland redaktörerna. På plats var Helena som bor några stenkast härifrån. Manfred var med om något vinterspektakel med någon buss som inte klarade den svenska vintern och var därmed sen, Jannica som bor ett par mil väster om Vattnajökul hade nåt som förhindrade henne komma in idag. Kanske var hon bara ledig förresten, vilket som. Men jag som kör motorcykel på VINTERN, jag var FÖRST in förutom Helena då.

På vintern kan man inte köra motorcykel, det vet ju alla.

Mitt stalltips är; vill du komma i tid till jobbet och slippa köer - skippa att skrapa is på rutorna på bilen och ta hojen till jobbet istället!

Idag kom jag tilbaka från lunchen och finner Manfred gungandes, shakandes och nynnandes "...Never gonna let you down, never gonna run around and desert you..."

Manfred hade av någon konstig anledning hamnat på YouTube och någon hade knappat in adressen till Ricks odödliga hit Never gonna Give You Up.
Vad som utlöste denna lika musikaliska som glädjesprudlande känsloyttring vet vi inte, men Manfred är hur som helst alldeles nästan färdig med allt före lämningen av MC-Nytt nummer 4.09. Kan det vara det måntro?

Idag var Manfred och jag på SVT och fick oss en liten rundvandring bland studiorna samt att vi skrev på lite papper med dem om ett samarbete. Ska bli klart kul!

Dagen till ära åkte MC-Nytt bil. Bilnytt. Annars åker vi nog hoj till de flesta sammanträden och möten. Det gäller att hålla stilen och det gör vi så klart.

I övrigt är det lämning så vi sitter mest och filar klart på det sista på artiklarna. Det känns som vi är ovanligt, åtminstone jag, i fas med klockan denna lämning.

Nej, nu ska jag ta en fika!

Idag när vi skulle fotografera i stora studion fann vi en äkta skurk i full färd med att stjäla systertidningen Klassikers redaktionsfordon cykelbilen Fantom.

Som tur var hann inte skurken iväg med fordonet utan försvann spårlöst.

På redaktionen är livet som vanligt, full fart och en del udda artiklar snickras ihop. Jannica jobbar för dagen hemifrån. Ett ganska lustigt uttryckssätt då vi andra faktiskt också är och jobbar och detta gör vi här efter att vi åkt hemifrån.

Nåja, ordklyveri är inget vi ska ge oss in i.

Nej, nu ska jag klattra vidare...

MC-Nytt har öppnat filial i USA. Mja, åtminstone tillfälligt. Denna vecka sitter jag på hotell Huntley i Los Angeles och är här för att bland annnat lära jänkarna hur drag racing egentligen går till.

Ni som tror att det är dåliga tider i Sverige tror, vad ni än tror fel, åtminstone i jämförelse med det stora landet i väst... Här gapar shoppingcentra nära tomma på butiker. Igår åkte jag genom Los Angeles och häpnade av hur många affärer och kontor som stod tomma. Hus som föreföll vara kontorskomplex med tomma parkeringsplatser utanför. Läbbans. Däremot säger lokala hojhandlare att trenden sakta svänger uppåt, åtminstone på tillbehör, kläder och sånt. Hojar står ännu ganska kalla i butikerna.

Hur som, snart är jag hemma i kylan med er andra och gnäller på kylan. Tills dess ska jag passa på att njuta av värmen. På bilden ovan ser ni en gnutta av stranden här i Santa Monica. Bada? Nej, riktigt så varmt är det inte...

Ha det gott!

Henning Svedberg för MC-Nytt i Los Angeles...

Tjoho! Tidsplaneringen - MC-Nytt 0-1!

Idag blev nummer tre fix för tryck. Alla artiklar och bilder är färdiga och vi kan äntligen pusta ut lite. Det var lite styvt schema med förberedelser inför mässa, mässa och sen skriva om mässan... Men inte hör du oss klaga!

Nej, nu är det nya tag och fullt spett mot våren, alla nya provkörningar och allt annat kul som vi har framför oss.

För egen del skall jag så snart tid finnes gå ner till diabildskannern och skanna av lite godisbilder från åttiotalet! Jag har hittat galet sköna bilder från provisar på NS400, GSX-R750 och några andra favoriter!
Livet är härligt, men likt mat är gott gör den sig inte riktigt utan bra bestick och det är där de här förtjusande bildern kommer in!

Tänk dig själv din absoluta favorithoj plåtad av en toppenfotograf och sen den bilden utprintad i högsta upplösning, inramad och hängd ovan sängen...

Ja, jag vet... Men det bjuder jag på!

Nu är mässan över, jag ska inte säga äntligen för mässan i år var bra. Bland de bästa jag varit på sen 1988. Vilka tider...

Nåja, nu ska jag inte snöa in på nostalgi utan här finns nåt helt annat att tala om. Instruktioner och symboler!

Kolla bilden här:

Vad är meningen med symbolen?

Det är en klocka som är överstruken. Ska man inte laga trasiga klockor med de här verktygen? Klockan ser lite ut som ett äpple med blad på ovansidan, betyder det att man inte ska ta sig tid att laga Applegrejor? Eller är det helt enkelt så att de inte hade tid att lägga i verktyget i det spåret där klockan är ritad... Jag fattar ingenting. Gör du?

-Ojdå!
Det är mycket att göra efter julledigheten och även före en mässa. Just nu är det både dessa samtidigt! Nej, jag gnäller inte men jag kan kallt konstatera att det är mycket på G samtidigt här. Manfred drar på möte medan jag letar i gamla arkiv efter det som var aktuellt för 15 år sedan samtidigt som jag pysslar med saker som skall vara aktuella om femton dagar! Innan jag ens riktigt hunnit klart med det är ett tredje på gång in att göra från nästa håll. Så ser kanske allas arbetsdagar ut egentligen...

Min dag kompas samtidigt då av att det ringer fasligt på min telefon i allsköns ärenden och jag hinner inte alltid svara.



När jag änligen får slå mig lite till ro funderar jag på vilken mässa som var den grymmaste MC-mässan jag varit på genom tiderna. Förutom de utländska som är så stora och mäktiga att man nästan ramlar avblir det nog Älvsjö 2003 och 1987.

2003 var en höjdarmässa i modern tid, jag vet inte riktigt varför jag gillade den men en sak jag särskillt minns var godiset i Hondamontern. Det var lakrispastillaskar med Castrollogan på. Riktigt gott. 1987? Jo, då började de riktigt grymma hojarna komma från dröm till en för mig nåbar verklighet.

Det var inte längre frågan om att bara peka på vem som hade mest effekt och drömma, det vara att peka på den som hade högst effekt och faktiskt snart få köra!

Tänk om jag bara hållit koll på hur många mil det blivit... Ingen stans har jag en notering på hur många mil jag kört med varje hoj, bara hur många jag haft och när jag hade dem.

Nu ska jag gå hem och titta till de som står i garaget, för snart är det tid att sluta drömma om finhojarna. Snart ska de ut och köras!

Helena har börjat dagen med att röja i skåpen och sortera bland de gamla bilderna som publicerats genom åren. Vi har foton från 1959 fram till idag. Det som publicerats finns till stösta del bevarat och organiserat!

Som jag nämnt i efterslängarna i tidningen är dessa arkivbilder något jag gärna tillbringar mer tid med än jag borde.

Hur som helst med detta arkiv... Nu visade det sig att allt inte stod i perfekt ordning, något som antagligen är en frukt av flytten för ett år sedan.

Ett år sedan? Då har jag alltså jobbat här ett och ett halvt år! Jisses vad tiden har tempo! Men det är väl så, tiden går fort när man har roligt! Appro på det; undrar hur det går för Helena?

Det märks att man är tillbaka från julledigheten. Skålen med godis var nära proppad när vi tog ledigt och nu är den tom, för visst var den full när vi drog hem i december? Det är i alla fall så vi vill minnas det.

Detta är den längsta sammanlagda ledighet både jag och Manfred haft i från denna arbetsplats sen vi började här, då Manfred ett år före mig.
Även om ledighet är skönt så är jobbet ändå något som lockar oss att smita iväg från russin glögg och lussebullar för att med tindrande ögon titta på planeringen inför 2009... Inte långt ifrån i alla fall!

För egen del tillbringades del av julen i Sundsvall där det vankades snö på gator och gårdar. Vi lyckades till och med med konststycket att köra fast med bilen! Det ni som hade en grön jul!

Nej, nu ska jag inte sitta här och mala! Det är ännu 20 831 osvarade epost i inkorgen. Posten har jag inte ens börjat titta i...

Nu går vi på redaktionen på julledighet!
Vi hoppas ni alla får de där julklapparna ni önskat. Vassa trimkammar, mörka visir och snygga teamskjortor.
Nummer 2.08 är färdigt så vi kan med gott samvete om, mot förmodan, vi skulle få för oss att vilja tänka på något annat än jobbet och motorcyklar under juldagarna.

Ha en riktigt skön helg, ät gott och trivs! Det skall vi göra!

Med julglada hälsningar
Jannica, Helena, Manfred & Henning

Den 14 december klockan 6.30 på morgonen föddes Viktor Holz på Södertälje Sjukhus. Killen är drygt fyra kilo tung och ständigt hungrig. Hans tappra och lyckliga mor Maria får knappt någon sömn och eftersom jag själv är, om än lika lycklig, så förkyld att jag hostar lungorna ur mig halva natten så måste jag sova i gästrummet. Storasyster Minna, som fyller två år i början av mars, är väldigt fäst vid bebisen… i alla fall än så länge… trots att han väcker henne med jämna mellanrum på natten.

Sådärja… Nu känns det som att vi skulle kunna ta lite julledigt… Ja, ni vet… julen är för barnen.

För stunden sitter jag helt solo på redaktionen med bara verntilationens brus som sällskap. Jannica drog just hem sin långa väg ut till landsbygden och Helena skulle iväg och motionera. Manfred är hemma med en ny liten uppgift han fått. Det är nog bäst han får berätta själv!

Detta är sista veckan vi jobbar med 2.09 innan den går i tryck. Det mesta är färdigt och det ser ut att bli ett bra och kul nummer. Vinterledigheten hägrar om man nu kan kalla det vinter... Det är inte snö och inte ens slask. Det är bara blött mörkt och smutsigt ute. Ungarna får en grådaskig till brun jul.
Hej och hå... Det blir nog bra tillslut!

Nej, nu ska jag packa hem och fara ihop!

Ses!

Det dyker upp fler ord från förr här. Roger Schederin, vår resefotograf, kom in med lite prylar åt oss idag. Jag flinade lite åt hans kotaktuppgifter på mappen han lämnade jobbet i.



Där stod nämligen numret till hans "yuppie". Yuppienalle var en gång en statuspryl, hur nu en telefon stor som en normal sko kan vara en het pryl... Visserligen gick de under olika öknamn som släpbar telefon, tegelsten (Technofone) och lite olika saker i olika ändar landet. Jag blir alltid lika glad när gamla ord man glömt flyter upp till ytan.

Är jag ordnostalgisk? Ja, jag tror banne mig det.

I övrigt har redaktionen slitit som små djur med senaste numret för att få det färdigt i tid till julledigheten. Manfred med hustru väntar levande julklapp så Manfred går i stort sett hela tiden runt med telefonen med ett finger på "grön lur".

Själv passade jag på att bli sjuk så jag stannade hemma i värsta stressen. Inte helt i linje med önskan att få tidningen klar i tid men det verkar lösa sig bra ändå. Tur man är en jäkel på att jobba ikapp och att se till att ha gerjor i styr mer än bara veckan före lämning.

Hur som, snart är tidningen ihopskruvad med alla kul upptåg och tester vi skrivit till denna gång.

När allt är klart skall jag nog åka till landet, skruva ur alla säkringar utom läslampan, sovrumselementet och tända en skön brasa och i totalt norrlandsmörker avnjuta en vecka helt utan omvärldens brus.

Jag ska bara ha med mig en binge bra tidningar och böcker som skall avnjutas till skinka, senapssill, rödkål, jansson och köttbullar. Jo, prinskorv åker nog med. Och kalvsylta... Tusan det blir mycket det där. Får allt plats på hojen?

Glad lucia på er!

Jag tror det är en vara jag aldrig sett någon köpa. Den bara finns där år ut och år in på hyllorna.
Jag har i varje fall aldrig sett Bullens på någon meny eller hört nån säga att "ikväll blir det Bullens med stuvad potatis och en platta bärs".

Det sistnämnda kan ju i all rimlighet ha sin förklaring, men handen på hjärtat tror jag faktiskt jag har hört åtminstone någon någon gång påstå att en platta skulle gå åt.

Nåja, nu står i alla fall en Bullens Pilsnerkorv här på redaktionen. Hade jag inte gett bort min Corned Beef från 1988 hade de kunnat göra sällskap på hyllan här.

Nu får Bullen, stackarn, stå ensam. Jag är ändå ruggigt glad att kulturvaran finns kvar! Länge leve den svenska subkulturen runt nostalgikonserver!