Triumph Speed Triple 1050 2005-

En del hojar blir modellegender redan dag ett. Vissa hävdar att Triumph Speed Triple är just en sådan modell. Få kan trovärdigt argumentera ner den profil Speed Triple skaffat sig sedan 1994 då Triumphs gubbar på Hinckleyfabriken slet loss kåporna på Daytona-modellen och gav resultatet dess namn.

Speed Triple blev världens antagligen första seriebyggda street fighter. Speed Triple har under sin karriär, med sin elaka framtoning, spelat rollen som sig själv i ett par rafflande filmer och tack vare detta understrukit sin status som cool och tuff hoj. Kolla på MI:2, The Matrix och Johnny English om du vill se Triplen på film.

Den modell vi nu lägger våra blickar på är den senaste versionen av Speed Triple, den hoj som kom 2005 men som du alltså ännu idag kan köpa ny.

Den senaste versionen av Speed Triple bjöd på en rad uppdateringar för den föregående modellen av Speed Triple från 2002.

Den största förändringen noteras i utseendet då 2005 års modell ger ett mycket biffigare och kortare intryck än den föregående modellen.

De två avgasrörsburkarna ger en oerhört kompakt look på bakpartiet som tidigare varit mer konventionellt utformat. De vildare av hjärnor kunde dra upp sin Speed Triple på bakhjulet och få avgasröret att ta i, med 2005 års modell blev det lite svårare, men inte omöjligt. Detta visade Kevin Carmichael då han körde sin Speed Triple. Det kostade lite lyktglas och kåpa, men det gick!

Nu är det nog inte den typen av körning som de flesta Speed Tripleförare ägnar sig åt men visst är Speed Triple en maskin som lockar majorteten av sina förare till bus de kanske initiellt inte trodde de var förmögna att bli lockade till.

Motorkaraktären är åt det brutalare hållet och om du behandlar en Speed Triple respektlöst slår det omedelbart tillbaka på dig själv. Min egna erfarenhet av modellen är att ger du för hastigt gas, ens oavsiktligt, i de nedre registerdelarna så lättar Speed Triplen framhjulet och skjuter på mäktigt.

Det är en samstämmig ägarkår vars åsikter vi lyssnar på om Speed Triple 2005 och framåt.

Alla fullkomligt verkar älska motorns karaktär, styrka och ljud. Radtrean producerar en ljudbild som verkar få de flesta att få gåshud av mysrysningar. Väljer du att montera ett eftermarknadsrör på din Speed Triple lösgör du ytterligare njutning till de öron som har förmågan att uppskatta undersköna motorljud. Från det nedre fluttersköna registret till det tonvackra ylet vid registrets övre delar. Viss partiskhet i ljudsmaksmålet bjuder jag på.

Maskinen rosas också för näst intill allt utom möjligen passagerarens sits som i förekommande fall bjuder på förtroendebristande känsla för dem som vill ha marginal att halka bakåt på. Passagerarens sadel är kort men att den verkligen skulle utgöra ett problem lämnar vi till den enskilda individens känsla. Låt eventuellt tilltänkt medpasagerare åka med och göra sitt utlåtande om sin plats före köp, i de fall passageraren är berikad med voteringsrätt. Den korta sadeln förlängdes till 2008 bland andra uppdateringar som till exempel svarta gaffelben. 

Triplen är oerhört exakt i uppförande och ger dem vi tillfrågat fullt förtroende vad det gäller väghållning och förmåga att lösa den tilltänkta uppgiften och även därtill. De som kört bana roas i förekommande fall kungligt av att bli svansar sporthojarna inte riktigt kan skaka av sig ens vid riktigt hård körning. Allt hänger givetvis på förare men Speed Triple ger dig den feedback du behöver för att kunna nyttja både dens och dina egna förmågor på ett betryggande sätt.

Letar vi fel och problem, hittar vi faktiskt inga rapporter om modellrelaterade problem från vare sig ägare eller märkesmekaniker. Om detta är en triumphkaraktäristisk märkeslojalitet eller trecylindriga fakta kan vi inte svara på men något säger oss att det kanske inte är på annat vis än att denna generation av Speed Triple är ett riktigt bra köp?

Kolla bara mekens tips om slitna individer innan du slår till.

Publicerat i MC-Nytt nummer 8 2010
Text: Henning Svedberg